Liten tandläkarhistoria

Egypterna var de första att uppfinna en slags tandkräm för många århundranden sedan. Den uråldriga tandkrämen var en blandning mellan pimpsten och vitvinsvinäger.

Romarna hittade ett mer originellt sätt att ta hand om sina tänder. Välbördiga romare, särskilt kvinnor, var beredda att spendera mycket pengar för sin lokala sorts tandkräm, där mänsklig urin var huvudingrediensen.

Det var inte vilken urin som helst, utan urin levererad direkt från Portugal! Urin har använts länge inom tandvården före 1700-talet. Den innehåller ammoniakmolekyler (som fortfarande används i modern tandvårdsindustri) som gör tänderna vita.

Den persiska doktorn Razes skapade de första tandfyllningarna 500 år senare. Hann uppfann en klisterliknande blandning av ammoniak, järn och tjära.

George Washingtons läkare John Greenwood, uppfann en primitiv borr. Nackdelen var att den snabba rotationen hettade upp borren och orsakade i otursfall extrem smärta för vissa patienter.

Italienska tandläkare lade i början på 1800-talet märke till att invånarna i Napoli inte led av karies lika mycket som i resten av landet. Senare upptäckte de att Napolis vatten och jordmån var mycket fluorrik. Europeiska tandläkare började rekommendera sina patienter att äta godis gjort av fluor och honung.

Något som är värt att notera är att urin fortfarande används i vissa vita tänder-gels och -tandkrämer

Källa